Jag bryr mig inte längre om idealen.....

Idag så har vi varit med barnen på Paradisbadet hela dagen och det har varit väldigt roligt för hela familjen Annorlunda 😊
 
 
Vi brukar skämtsamt kalla oss för det hemma eftersom vi (jag och min man) inte har några gemensamma barn utan vi har båda barn med fd partners och att vi har i nuläget 3 olika efternamn.
Tidigare när mina äldre barn bodde hemma så var det ytterligare 2 olika efternamn😉
Dessutom så tycker barnen att vi vuxna är lite galna ibland så,då tycker de att det namnet passar vår familj.
 
Men det var bara en parentes till det jag egentligen tänkte skriva om.
 
Jag har så länge jag kan minnas....åtminstone sedan mellanstadiet skämts över min kropp.
Jag var redan som barn en knubbig liten tjej.
Det förändrades något i slutet på mellanstadiet i och med att kroppen utvecklades och höfterna blev bredare och jag fick bröst. Men jag har aldrig varit smal....nånsin.
 
Jag fick alltid höra att jag hade bred rumpa, stora lår tex.
Låren blev ju inte direkt mindre av att spela fotboll fram till att jag var i 17-års ålder heller.
Det var uteslutande killar som uttryckte sig så aldrig mina kvinnliga vänner.
 
Jag har också så långt tillbaks jag kan minnas känt mig obekväm med att duscha på offentliga ställen såsom badhus tex.
Och att visa mig i badkläder på stränder och på offentliga badhus har för mig varit en plåga.
 
Mina äldre barn har jag bara varit med på badhuset 2 ggr under hela deras uppväxt pga att jag har känt så som jag gör över min kropp.
Idag var första gången som jag var dit med mina yngre barn och då är den äldre av dem snart 11 år!
 
Jag har också under hela mitt vuxna liv gått upp och ner i vikt.
Men jag har aldrig varit nöjd med mig själv.....eller mina prestationer. Inte ens när jag åt enligt Dukanmetoden och tappade 37 kg på 173 dagar:/
 
Nu har jag äntligen hittat ett sätt att äta som passar mig (har testat det tidigare också och har fått bra resultat och mått otroligt bra) och det är Viktväktarnas nya metod.
Viktminskningen går inte på högfart vilket är bra i ett långsiktigt perspektiv och jag känner mig nöjd över att ha gått ner 9,5 kg på 5 veckor.
 
Detta är en kost som jag kan äta hela livet utan att göra avkall på något.
Skillnaden med tidigare viktminskningsförsök är att jag inte vill gå ner i vikt för att passa in utan för att jag vill må bra och orka mera.
 
Men åter till min badhusfobi....
 
I början på denna vecka när jag var på vattengymnastik på badhuset så tänkte jag att "Nä, nu får det vara nog!
Det räcker med att två av mina älskade barn har fått lida av att jag inte har fixat att visa mig i badkläder.
Jag är inte ensam om att vara överviktig, ha bristningar eller celluliter.
Jag bryr mig inte längre om vad nån annan tycker eller tänker om min kropp. Jag tänker inte ta ifrån mina barn och bonusbarn (eller mig själv) glädjen över att åka på badhuset hela familjen"
 
När jag kom hem så sa jag till min man att på lördag så överraskar vi barnen med att åka på badhuset tillsammans och så blev det.
Jag är oerhört glad över att jag gjorde det för barnen var så glada över att vi ALLA åkte och hade en helmysig dag. Jag är dessutom sjukt stolt över mig själv att jag verkligen inte brydde mig överhuvudtaget om vad någon skulle tycka eller tänka ,men samtidigt lite ledsen över att jag skulle hinna bli 43 år innan den känslan skulle infinna sig.
 
Här kommer en passande melodi till dagens tema!
Kram på er!
/Malin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0