malindasliv

Alla får  tycka vad man vill angående sociala medier och det gör vi ju. Men som allt annat så finns det både för och nackdelar.

Jag använder sociala medier själv, både Facebook och Instagram och jag tycker att det är roligt.

Framförallt så är det roligt att följa personer som har flyttat från bygden och att kunna få ta del av deras vardag är ju helt fantastisk :)

 

Men ibland så tycker jag det verkar som att jakten på det perfekta livet och den perfekta personen går lite till överdrift.

Ska framtiden bli sådan att vi lever ut allt på sociala medier?

Kommer de naturliga mötena mellan människor helt att försvinna?

Kommer vi att sitta bakom våra skärmar och uteslutande kommunicera på det sättet?

 

Jag hoppas verkligen inte det, men tyvärr så känns det som om att vi är på väg dit....

 

Ibland så tycker jag att det var lite bättre förr. Kanske är det ett "ålderstecken" men då får det vara det ;)

 

Idag så går en del människor i taket om de blir borttagna som vän från Facebook, för vad ska folk tro att den borttagna personen har gjort för fel som blivit ratad??

Idag så bedöms en persons "perfekta" liv utifrån inlägg, bilder och resonemang på sociala medier. 

Idag så umgås vi mer på sociala medier än vad vi gör i det verkliga livet.

Idag så kan vi skriva otroligt kränkande saker till människor på sociala medier som vi aldrig ens har träffat i det verkliga livet

 

Förr så argumenterade vi ansikte mot ansikte eller i telefonen och kunde bli lite sura på varandra. Oftast gick det över och gjorde det inte det så var det inte direkt nån "oro" över vad alla andra skulle tycka över att dessa två inte var vänner längre.

Förr så var inte allt så inrutat utan de flesta gjorde spontanbesök hemma hos varandra, vilket jag för övrigt tycker är mycket trevligt när någon bara ringer på dörren och vill ha en kopp kaffe. Men tyvärr så sker det alltför sällan.

Förr så respekterade vi att vi kan ha olika åsikter utan att kränka varandra för det. Sedan att vi kunde ha meningsskiljaktigheter kring en specifik fråga det är en helt annan sak.

 

Nu låter det ju som att jag inte alls tycker om sociala medier, men det gör jag absolut. Jag tycker att det är otroligt roligt och intressant att följa mina vänners liv. Det är roligt att få ta del av deras vardag på ett sätt som jag inte skulle kunna göra om det INTE fanns sociala medier.

Men ibland så måste man reflektera på hur man beter sig på sociala medier. Jag brukar tänka att om alla skulle ställa sig frågan : "skulle jag kunna säga detta öga mot öga till denna personen och inte bara bakom skyddet av en skärm?" ,så tror jag att kränkningen skulle minska.

 

Ja detta är vad jag funderar över denna söndag....

 

Dagens melodi får bli en gammal dänga som härrör till dagens tema.

Kram på er!

 

 

 

 

Nu är det bara några dagar kvar av 2016 och då är det hög tid att summera året som gått.

 

För mig personligen har det varit ett år med förändringar.

 

En av förändringarna som har varit är att jag har gått en distansutbildning inom det mediala så nu är jag utbildad till Medium :) Det känns så oerhört roligt att jag nu kan utöva detta på ett helt annat sätt än tidigare och ska nu starta upp en Hobbyverksamhet med inriktning i första hand Andekontakt och vägledning.

 

Det har varit ett år där många stora människor har gått ur tiden....däribland David Bowie, Prince, Muhammad Ali, Olle Ljungström, Alan Rickman,Gene Wilder, Freddie Wadling, Leonard Cohen ,George Michael och Carrie Fisher.

 

Det är också året då en företagsledare blir vald till president i USA!

 

I år så var det också första året på länge som vi inte skulle ha några barn här hemma på Julafton. Nu blev det så att mina tjejer kom till oss på kvällen pga olika anledningar.

Kens killar är hos sin mamma som flyttat till annan ort så de är hos henne i 3 veckor nu. Så av den anledningen så kommer vi inte heller att fira in det nya året med dem. 

 

Men i det stora hela så tycker jag att 2016 har varit ett fartfyllt år och jag ser framemot ett lite lugnare 2017.

Jag känner på mig att det kommer att bli ett fantastiskt år fullt med nya erfarenheter och utmaningar :)

 

Jag hade tänkt dela en melodi med er idag också......men jag får inte till det från plattan :/ 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag så har vi varit med barnen på Paradisbadet hela dagen och det har varit väldigt roligt för hela familjen Annorlunda 😊

 

 

Vi brukar skämtsamt kalla oss för det hemma eftersom vi (jag och min man) inte har några gemensamma barn utan vi har båda barn med fd partners och att vi har i nuläget 3 olika efternamn.

Tidigare när mina äldre barn bodde hemma så var det ytterligare 2 olika efternamn😉

Dessutom så tycker barnen att vi vuxna är lite galna ibland så,då tycker de att det namnet passar vår familj.

 

Men det var bara en parentes till det jag egentligen tänkte skriva om.

 

Jag har så länge jag kan minnas....åtminstone sedan mellanstadiet skämts över min kropp.

Jag var redan som barn en knubbig liten tjej.

Det förändrades något i slutet på mellanstadiet i och med att kroppen utvecklades och höfterna blev bredare och jag fick bröst. Men jag har aldrig varit smal....nånsin.

 

Jag fick alltid höra att jag hade bred rumpa, stora lår tex.

Låren blev ju inte direkt mindre av att spela fotboll fram till att jag var i 17-års ålder heller.

Det var uteslutande killar som uttryckte sig så aldrig mina kvinnliga vänner.

 

Jag har också så långt tillbaks jag kan minnas känt mig obekväm med att duscha på offentliga ställen såsom badhus tex.

Och att visa mig i badkläder på stränder och på offentliga badhus har för mig varit en plåga.

 

Mina äldre barn har jag bara varit med på badhuset 2 ggr under hela deras uppväxt pga att jag har känt så som jag gör över min kropp.

Idag var första gången som jag var dit med mina yngre barn och då är den äldre av dem snart 11 år!

 

Jag har också under hela mitt vuxna liv gått upp och ner i vikt.

Men jag har aldrig varit nöjd med mig själv.....eller mina prestationer. Inte ens när jag åt enligt Dukanmetoden och tappade 37 kg på 173 dagar:/

 

Nu har jag äntligen hittat ett sätt att äta som passar mig (har testat det tidigare också och har fått bra resultat och mått otroligt bra) och det är Viktväktarnas nya metod.

Viktminskningen går inte på högfart vilket är bra i ett långsiktigt perspektiv och jag känner mig nöjd över att ha gått ner 9,5 kg på 5 veckor.

 

Detta är en kost som jag kan äta hela livet utan att göra avkall på något.

Skillnaden med tidigare viktminskningsförsök är att jag inte vill gå ner i vikt för att passa in utan för att jag vill må bra och orka mera.

 

Men åter till min badhusfobi....

 

I början på denna vecka när jag var på vattengymnastik på badhuset så tänkte jag att "Nä, nu får det vara nog!

Det räcker med att två av mina älskade barn har fått lida av att jag inte har fixat att visa mig i badkläder.

Jag är inte ensam om att vara överviktig, ha bristningar eller celluliter.

Jag bryr mig inte längre om vad nån annan tycker eller tänker om min kropp. Jag tänker inte ta ifrån mina barn och bonusbarn (eller mig själv) glädjen över att åka på badhuset hela familjen"

 

När jag kom hem så sa jag till min man att på lördag så överraskar vi barnen med att åka på badhuset tillsammans och så blev det.

Jag är oerhört glad över att jag gjorde det för barnen var så glada över att vi ALLA åkte och hade en helmysig dag. Jag är dessutom sjukt stolt över mig själv att jag verkligen inte brydde mig överhuvudtaget om vad någon skulle tycka eller tänka ,men samtidigt lite ledsen över att jag skulle hinna bli 43 år innan den känslan skulle infinna sig.

 

Här kommer en passande melodi till dagens tema!

Kram på er!

/Malin

Vad är det som påverkar oss mest i vem vi väljer att vara? 

Är det vår uppväxt? 

Är det våra vänner? 

Är det familjens influenser i olika värderingar?

Nu var det oerhört länge sedan jag skrev något här på bloggen.

Men jag har inte haft lusten till att skriva av mig helt enkelt.

Tills nu....

 

Vi har de senaste dagarna kunnat läsa om olika övergrepp mot kvinnor och då framförallt unga tjejer. 

Om killar som tar för sig av tjejernas kroppar genom tafsande bl.a.

Jag vill påstå att detta är absolut ingen ny företeelse utan att det alltid har förekommit. 

Killar som tar unga tjejer på brösten eller mellan benen utan att fråga. De gör det mer som en rättighet.

 

Det som är "nytt" i det hela är att det verkar vara en majoritet av ensamkommande flyktingbarn som numera utför dessa gärningar. 

På min tid så var det "vanliga" svenska killar och vuxna män som var majoriteten. 

Redan när jag var 9 år så började jag att få bröst och fick min första menstruation. 

Det är oerhört tidigt för ett barn att bli mogen på det sättet. 

 

Bara under det först året från att jag utvecklats så blev jag tafsad på av 3 vuxna  svenska män....jag trodde helt seriöst att det var något fel på mig. 

Vad var det hos mig som gjorde att jag framkallade detta hos män var tankar som jag ofta hade under min uppväxt.

 

Samma sak var det i skolan. Killar som tog för sig av att ta på tjejerna.....

Absolut INTE alla killar...det vill jag understryka.

Långt ifrån alla ,men en del höll på så. 

De var heller inte i grupp som de verkar vara idag. 

 

När jag sedan blev äldre och kunde gå på krogen så blev det ju inte mindre tafsande direkt. 

Med ett par extra öl innanför västen så blev de mer lössläppta och var ännu mera på. 

Men de flesta av oss tjejer som blev utsatta för detta var så inne i att "det är ju så typiskt killar" "de har bara en sak i huvudet" osv.

 

Men är det ok?? 

Nej aldrig nånsin är det ok! 

Inte då!

Inte nu! 

Inte i framtiden!

 

Jag hoppas att de män som nu idag är förbannade på dessa nysvenskar som utfört de handlingarna vi läser om idag aldrig nånsin skulle kunna tänka sig att utföra en liknande handling på en tjej. 

Jag hoppas att de har fått lära sig att ett nej är ett nej och om man inte har frågat någon om lov så tar man inte för givet att det är fritt fram att ta på en annan människas kropp.

Jag hoppas verkligen det. 

 

Jag vill avsluta med att säga att jag är lättad över att detta äntligen tas på allvar och uppmärksammas men är samtidigt ledsen över att det har tagit så lång tid att komma dit....

 

Dagens låt är en låt av Lady Gaga som är väldigt talande....

 

 

 

Fredagsmys......vem kom på det för 20 år sen?

 

Det är (för många iaf) veckans sista arbetsdag och då ska det mysas som bara den....

 

Förväntningarna är höga....alla ska mysa ner sig i soffan och hela i familjen ska tycka att det är sååå himla mysigt att bara umgås, vara vänliga mot varandra och äta en väldans massa snacks ;)

Alla i familjen är helt eniga om vilket program eller film som ska ses och ingen säger emot nån annan;)

 

Sen så ska de vuxna också "mysa" extra mycket med varandra också.....passionerat sex såklart helst i flera timmar...

 

Fast jag tror inte att verkligheten ser ut så.....inte alls så rosarött som "Fredagsmyset" framställs som.

 

I verkligheten ser det ut ungefär såhär (tror jag):

 

Både barn och vuxna är otroligt trötta efter en veckas arbete/skola.

Att komma överens om vilket program/film som ska ses kan ta upp till en timme...den som inte får sin vilja igenom är sur hela kvällen och fräser åt sina syskon när denne blir tilltalad.

Vilket i sin tur leder till att resten av familjen blir irriterad på den stackars kraken som är skitsur....vi ska ju faktiskt "mysa" nu;)

 

Soffan är full med chipssmulor och nån spiller ut sitt läskglas över tv-kontrollen.

Någon av barnen anser sig ha fått mindre chips än sitt syskon...vilket resulterar i ett storbråk över några små potatisbitar.

 

Det passionerade sexet blir "bara" en snabbis i tvättstugan;)

 

Innan klockan är 22:00 sover minst en av de vuxna i soffan och barnen "är inte alls trötta" ;)

 

 

Så mina vänner....det är därför jag "vågar vägra fredagsmys";)

 

Ha en fin kväll allesammans och jag hoppas att ni får en mysig sådan ;)

 

 

 

Nu är jag med i en kampanj för BIC Kids. 

Dessa pennor är otroligt ergonomiska och greppvänliga för små händer:) 

Jag som vuxen tycker även att de är sköna att hålla i. 

Signe har testat dem och tycker att de är lätta att hålla i både när hon ritar och när hon skriver:) 

Bläck , "vanlig" blyertspenna och stift blyerts:) 

Rekommenderar verkligen dessa till alla med mindre barn:) 

Saker som jag har velat göra och har mått bra av. 

Den inleddes med några härliga dagar i Stockholm:) 

Grönan var ju såklart den stora händelsen för barnen;)

Men vi hann även med en dag i Gamla Stan. 

När vi kom hem så hade vi lite fix att göra här hemma....en del blev gjort och en del får vi hålla på med under sensommaren. 

Vissa saker som att slipa och måla trappan till övervåningen måste vi göra när barnen inte är hemma så det får bli nångång framöver när alla barn är hos sin andra förälder samtidigt. 

Vi har hunnit med loppisar och ett besök till mina kära mostrar,där jag även fick träffa min morbror och även ett besök till min älskade morfar :)

Signe med gammelmorfar <3

Ett 60-års kalas har vi också hunnit med. 

En härlig dag i pappas stuga med syskon och syskonbarn:)

En hel del fiske har det också blivit:)

När jag var liten så var jag stolt över att vara Svensk.

Jag kände en stolthet inuti mig när jag hörde "Du gamla Du fria" och tänkte att det här är vår egen låt....Sveriges Nationalsång:)

 

Så känner jag inte alls idag....

Jag är inte längre så stolt över att vara Svensk.

Jag blir mörkrädd när det svenska folket smutskastar människor för att de inte är som dem.....fryser ut människor för att de tillhör en annan religion än de själva.

Vänder människor ryggen för att de har en annan hudfärg eller en annan sexuell läggning än de själva.

 

Dömer människor som har kommit snett i livet...."Det kommer ändå aldrig att bli nån människa av honom eller henne...har redan fått flera chanser att bli nykter" "Varför ska mina skattepengar gå till en jävla alkoholist som ändå aldrig kommer att lyckas?"

Såna uttalanden gör mig både arg och ledsen....det kanske är just den där sista chansen som behövs för att en alkoholist ska sluta dricka eller en narkoman att sluta ta droger.

ÄVEN fast de har varit i ett flertalet behandlingar tidigare.

Sen finns det såklart de som aldrig blir "botade"....men jag tycker inte att man ska ge upp hoppet iaf.

 

Jag drömmer om ett Sverige där fördomarna inte finns längre och att alla kan leva tillsammans oavsett urspung med lika förutsättningar till arbete och bostad och framförallt acceptans.

Men det känns väldigt, väldigt långt bort just nu:(

Tänkte att ni skulle få lyssna på vår Nationalsång och kanske kan den frambringa lite hopp om vår gemensamma framtid<3

 

Kram på er!

 

 

 

Alicia och Signe hade egengjorda tårtor med sig när de kom från sin pappa...sötungarna:)

Men idag har också varit en jobbig dag....

Sen min mamma gick bort för 6 år sedan bara 53 år gammal så har Mors dag varit en jobbig dag:(

I veckan som har varit så har jag haft en enorm saknad efter henne och känt att: går det aldrig över?

Men det gör ju inte det...går över:(

Saknaden finns där....skillnaden är bara att vissa dagar är den intensivare än andra.

Idag hade jag velat sitta med mamma och druckit kaffe och spelat "Special special" (ett kortspel) eller löst en massa korsord och bara umgåtts.

Idag hade jag velat åka till mamma med en fin blomma. 

Idag hade jag velat ha en underbar kram av min mamma....en sån som bara hon kunde ge.

Jag saknar och älskar dig mamma så det gör ont i mig....det kommer nog aldrig försvinna.

Jag har haft en "mammalåt" på huvudet i flera dagar....så jag tänkte dela den med er.

Kram på er alla fina människor<3

....på att vi människor ska delas in i fack hela tiden.

 

Vi är väl alla människor....eller hur?!

Personligen så struntar jag fullständigt i vilket land du kommer ifrån eller vilken religion du tillhör....vem eller vilka du väljer att leva med oavsett kön....struntar faktiskt i vilken sexuell läggning du har överhuvudtaget.

För mig är du en människa som bor och lever på planeten Jorden...precis som jag.

 

Sen så tycker jag att alla olika platser som vi människor ibland behöver besöka kanske skulle ha ett bredare tänk...inte ta för givet att det är en heterosexuell person som kommer in i läkarsalen t.ex.....att istället för att ta för givet att denne person bor med en man (om det är en kvinna) eller kvinna (om det är en man) så borde man bara utgå ifrån benämningen partner.

 

Angående etniska frågor så ska det i största möjliga mån finnas tolkar så att det inte uppstår missförstånd...eller vara övertydlig om det svenska språket brister hos den berörde.

Jag har jobbat med många utländska personer genom åren och det som genomsyras hela rtiden är brist på språkförståelse...ofta så har de svarat att de har förstått vad jag sagt men det visar sig sedan att så inte är fallat.

Kanske svarar de att de har förstått för att inte verka "dumma"...jag vet inte.

 

Nej jag är uppriktigt trött på att "fackindela" oss människor!

Vad skulle det indela mig och mitt liv i för fack isf? 

 

Här är en liten melodi som berör det jag vill försöka framföra med min text....

Kram på er alla fina människor<3

Det ploppar upp en massa förståsigpåare och icke pålästa människor som är väldigt diskussionsvilliga ang olika politiska ställningstaganden. 

En del tycker att det är hur bra som helst framförallt för att de vill ha in mindre invandrare i Sverige....för att de "tar" våra jobb etc.etc

Jag personligen kan inte förstå hur man kan tänka så...

KAN vi hjälpa så SKA vi hjälpa anser jag. 

KAN vi däremot inte .....ja då blir det en helt annan sak. 

Ja jag vet att vi har svenska medborgare som är hemlösa i Sverige....att vi har svenska ungdomar som inte får jobb.....att det finns svenska medborgare som blir nekade hjälp från vår välfärd.....att vi har svenska medborgare som hamnar i den "icke värdiga" fas 3. 

Tro för guds skull att jag inte tycker att det är helt åt helsicke! 

MEN det betyder inte att vi inte ska hjälpa flyktingar om vi har möjlighet till det. 

Det jag skulle vilja att varje röstberättigad medborgare tänker på innan ni går till vallokalerna det är: 

Läs på om det parti som just du tycker verkar tilltala dig och framförallt.....Ställ dig själv frågan : Hur vill jag att min framtid ska se ut? 

Ha en fin kväll alla fina människor <3

som min man och jag hade en "barnfri" helg.

Närmare bestämt sedan helgen v.49 2013

 

Känner verkligen att vi behöver det snart....bara gå på bio och gå ut och käka en bit mat...eller bara vara hemma och hyra en film och mysa:)

 

Men det kommer att dröja några veckor till åtminstone innan det blir av och då hoppas jag att vi verkligen kan ta vara på den helgen:)

 

Nu är det ju inte så att det är jobbigt att vi har barnen hos oss men "egen" vuxentid är också viktigt:)

 

Nåt annat som var väldigt längesen är något renoveringsprojekt;)

Jag älskar verkligen att hålla på och fixa och dona här hemma....vårt sovrum är inte riktigt färdigt ännu...saknas en dörr och en vägg.

Sen så är det Noas tur att få en genomkörare i sitt rum och därefter Melwins:)

Jag riktigt längtar efter att få sätta händerna i det;)

 

Nu ska jag se till så att alla barn duschar inför morgondagen och att de plockat fram kläder och gympakläder osv.

 

Kvällens melodi är tillägnad min vackre man Ken...Jag älskar dig så himla mycket<3

 

 

 

 

 

 

 

Vad innebär att ta ansvar?

Det ser säkerligen olika ut för de flesta av oss...

 

För mig innebär ansvar:

* Att man står för det man säger

* Att man står för sina handlingar

* Att man utför sina arbetsuppgifter som man faktiskt har betalt för att göra

* Att man tar hand om sina eventuella husdjur på ett bra sätt

* Att man tar hand om sina barn och ser till att de har mat på bordet och kläder på kroppen

* Att man är en god medmänniska och tar ansvar för att försöka se till så att ingen i ens närhet far illa

* Att man agerar när någon ber om hjälp

 

Min lista kan göras väldigt lång...men detta är de viktigaste delarna.

Jag tycker att det är oerhört jobbigt när folk inte ser på ansvarsbiten såsom jag gör....Jag vet att vi alla är olika och att vi alla har olika prioriteringar.

Jag kanske borde lära mig att "bara" ta ansvar för det som är mitt och strunta i alla andra som inte tar ansvar...jag vet inte?

 

Fast det är svårt...

Jag har levt i relationer där den andre vuxne i princip inte tagit ansvar för någonting annat än sig själv...är det rätt eller fel? 

Finns det barn eller djur med i hemmet så tycker jag absolut att det är fel....då bär man lika mycket ansvar för läxläsning,tandborstning,hygien, gympakläder, rengöra kattlåda, fågelbur eller ta en promenad med hunden.....you name it.

Eller i en arbetsgrupp t.ex.....om inte alla tar samma ansvar så får de som tar ansvar ibland dubbelt så mycket att göra...fast alla får lön för utfört arbete....är det rätt eller fel?

 

 

 

Hur ser du på ansvar? 

 

Tänkte dela en tänkvärd låt idag....

Jag är en sk "sista minuten packare".

När jag ska iväg nånstans så ogillar jag verkligen att packa flera dagar i förväg. 

Men i kväll så fick jag bryta min "ovana" och packa inför trippen till Stockholm på fredag...jag är nämligen på kurs i morgonkväll och då hinner jag inte;)

 

Fredagmorgon känns inte helller som nåt alternativ då jag åker upp mot flygplatsen redan vid 8 tiden;)

Men nu är det gjort...fast det känns inte bra;)

 

Vi var och veckohandlade på Coop Forum idag....vi brukar normalt handla uteslutande på Willys.

Men  nu beslutade vi oss för att ge Coop en chans. Måste säga att det inte skilde så mycket i pris....fast det tar ju ett tag innan man har "handlat" in sig.

Så rent krasst...om vi nu fortsätter att handla på Coop för ungefär 6000 i månaden som vi normalt gör...så har vi under 12 månader handlat för 72000 och då får vi en återbäring på 3600.

 

Det får man rätt mycket julmat för;)

 

Nej nu ska jag göra ett sista ryck här hemma och sen ta en låååång varm dusch och krypa ner under min varma filt i soffan och bara "vara" en liten stund:)

Ha en fortsatt fin kväll allesammans....det ska jag ha:)

Kvällens lilla melodi är en låt som jag bara älskar....så håll till godo:)