malindasliv

Jag har varit uslast på att blogga nu under en längre period....
Har inte riktigt haft varken ro eller inspiration till att blogga...men kanske så vänder det nu;)

Denna vecka som har varit har inte varit rolig alls...2 dödsfall inom familjen:(
Jag lider verkligen med de närmast sörjande...det finns inga ord i världen som kan trösta en  när man är i den situationen...tro mig jag vet.

Men ibland så räcker det bara med att man vet att andra männsikor finns där för en...OM man behöver OM man vill och OM man orkar...för det är inte alltid att man gör det:(

Jag finns här...närhelst ni vill.

Det är dessa händelser som gör att man blir påmind om hur skört livet är....hur fort det kan gå att en människa inte finns ibland oss längre:(
Man blir påmind om att det när som helst kan hända någon i ens närmaste omgivning...att den sista gången som vi ses kan vara nu.
Men så kan man inte heller gå omkring och tänka då blir man ju tokig...men tanken flyger ju naturligtvis igenom huvudet.

Jag är inte rädd för döden...jag är rädd för att bli lämnad kvar.
Jag är rädd för att sakna människor som betyder så otroligt mycket för mig..

Jag har fortfarande inte slutat sörja min mamma och hon gick över för snart 4 år sen.
Ibland så undrar jag om jag någonsin kommer att sluta sörja henne...fast det har blivit mycket bättre.
Vissa dagar så känns det bara som att hon är på en väldigt lång semesterresa och att hon snart kommer hem igen...

Men som sagt...jag är inte rädd för döden...för jag vet att min mamma kommer att stå där och vänta på mig med öppna armar...


Nu ska ni få lyssna på en mycket fin melodi som vi för övrigt had på mammas begravning<3

Lyssna och njut gott folk...Kram på er!