Hårresande intresse...
Jag kan för mitt liv inte begripa hur det kan bli sånt ramaskri över att en av det kvinnliga könet har lite hår under armarna!!!
Vart är världen på väg tänker jag..när den största nyheten i vårt avlånga land är om att en kvinna visar sina håriga armhåla?
Finns det så lite av det väsentliga att lägga fokus på så att det oväsentliga tar sån plats i våra liv?
När jag var i tonåren och det är ju faktiskt inte såå himla länge sen...så var det inte många som rakade sig under armarna,benen eller könshåret...det började bli "populärt" någon gång på mitten av 90-talet.
Fast ingen tittade snett på någon om den personen INTE gjorde det.
Alla människor har ett val om de vill vara håriga eller inte...det har jag försökt tala om för mina stora barn och tänker göra det med mina små barn när den tiden kommer....
Alla barn som växer upp borde få veta att det inte är ett måste att alla människor ska vara rakade...utan att det är helt ok att låta bli om man känner för det.
Personligen så rakar jag mig...men det är ett val jag har gjort för att jag tycker att det är mer hygieniskt på det viset...inte för att det är snyggare på något vis.
Jag har begåvats med väldigt lite hårväxt på benen t.ex....så vintertid så "glömmer" jag ofta bort att raka dem eftersom jag inte riktigt ser att de är håriga eftersom jag inte är barbent så ofta.
Nej jag tycker att hela denna uppståndelse är helt absurd och ni som fördömer de personer som väljer att inte ta bort sitt kroppshår...glöm inte att vi har dem där av en anledning....annars så skulle de inte finnas;)
NU ska ni få se en film som verkligen är något att uppmärksamma!
Ha en fortsatt bra kväll gott folk<3
Vart är världen på väg tänker jag..när den största nyheten i vårt avlånga land är om att en kvinna visar sina håriga armhåla?
Finns det så lite av det väsentliga att lägga fokus på så att det oväsentliga tar sån plats i våra liv?
När jag var i tonåren och det är ju faktiskt inte såå himla länge sen...så var det inte många som rakade sig under armarna,benen eller könshåret...det började bli "populärt" någon gång på mitten av 90-talet.
Fast ingen tittade snett på någon om den personen INTE gjorde det.
Alla människor har ett val om de vill vara håriga eller inte...det har jag försökt tala om för mina stora barn och tänker göra det med mina små barn när den tiden kommer....
Alla barn som växer upp borde få veta att det inte är ett måste att alla människor ska vara rakade...utan att det är helt ok att låta bli om man känner för det.
Personligen så rakar jag mig...men det är ett val jag har gjort för att jag tycker att det är mer hygieniskt på det viset...inte för att det är snyggare på något vis.
Jag har begåvats med väldigt lite hårväxt på benen t.ex....så vintertid så "glömmer" jag ofta bort att raka dem eftersom jag inte riktigt ser att de är håriga eftersom jag inte är barbent så ofta.
Nej jag tycker att hela denna uppståndelse är helt absurd och ni som fördömer de personer som väljer att inte ta bort sitt kroppshår...glöm inte att vi har dem där av en anledning....annars så skulle de inte finnas;)
NU ska ni få se en film som verkligen är något att uppmärksamma!
Ha en fortsatt bra kväll gott folk<3
Jag är inte rädd för döden....
Jag har varit uslast på att blogga nu under en längre period....
Har inte riktigt haft varken ro eller inspiration till att blogga...men kanske så vänder det nu;)
Denna vecka som har varit har inte varit rolig alls...2 dödsfall inom familjen:(
Jag lider verkligen med de närmast sörjande...det finns inga ord i världen som kan trösta en när man är i den situationen...tro mig jag vet.
Men ibland så räcker det bara med att man vet att andra männsikor finns där för en...OM man behöver OM man vill och OM man orkar...för det är inte alltid att man gör det:(
Jag finns här...närhelst ni vill.
Det är dessa händelser som gör att man blir påmind om hur skört livet är....hur fort det kan gå att en människa inte finns ibland oss längre:(
Man blir påmind om att det när som helst kan hända någon i ens närmaste omgivning...att den sista gången som vi ses kan vara nu.
Men så kan man inte heller gå omkring och tänka då blir man ju tokig...men tanken flyger ju naturligtvis igenom huvudet.
Jag är inte rädd för döden...jag är rädd för att bli lämnad kvar.
Jag är rädd för att sakna människor som betyder så otroligt mycket för mig..
Jag har fortfarande inte slutat sörja min mamma och hon gick över för snart 4 år sen.
Ibland så undrar jag om jag någonsin kommer att sluta sörja henne...fast det har blivit mycket bättre.
Vissa dagar så känns det bara som att hon är på en väldigt lång semesterresa och att hon snart kommer hem igen...
Men som sagt...jag är inte rädd för döden...för jag vet att min mamma kommer att stå där och vänta på mig med öppna armar...
Nu ska ni få lyssna på en mycket fin melodi som vi för övrigt had på mammas begravning<3
Lyssna och njut gott folk...Kram på er!
Har inte riktigt haft varken ro eller inspiration till att blogga...men kanske så vänder det nu;)
Denna vecka som har varit har inte varit rolig alls...2 dödsfall inom familjen:(
Jag lider verkligen med de närmast sörjande...det finns inga ord i världen som kan trösta en när man är i den situationen...tro mig jag vet.
Men ibland så räcker det bara med att man vet att andra männsikor finns där för en...OM man behöver OM man vill och OM man orkar...för det är inte alltid att man gör det:(
Jag finns här...närhelst ni vill.
Det är dessa händelser som gör att man blir påmind om hur skört livet är....hur fort det kan gå att en människa inte finns ibland oss längre:(
Man blir påmind om att det när som helst kan hända någon i ens närmaste omgivning...att den sista gången som vi ses kan vara nu.
Men så kan man inte heller gå omkring och tänka då blir man ju tokig...men tanken flyger ju naturligtvis igenom huvudet.
Jag är inte rädd för döden...jag är rädd för att bli lämnad kvar.
Jag är rädd för att sakna människor som betyder så otroligt mycket för mig..
Jag har fortfarande inte slutat sörja min mamma och hon gick över för snart 4 år sen.
Ibland så undrar jag om jag någonsin kommer att sluta sörja henne...fast det har blivit mycket bättre.
Vissa dagar så känns det bara som att hon är på en väldigt lång semesterresa och att hon snart kommer hem igen...
Men som sagt...jag är inte rädd för döden...för jag vet att min mamma kommer att stå där och vänta på mig med öppna armar...
Nu ska ni få lyssna på en mycket fin melodi som vi för övrigt had på mammas begravning<3
Lyssna och njut gott folk...Kram på er!
