Läste en bok om barnmisshandel......
Jag är ju som ni vet en som funderar en hel del över saker och ting...
Ibland så kanske jag funderar för mycket för mitt eget bästa...jag låter ibland mina känslor för människor omkring mig ta överhanden i stället för att bara låta det rinna av mig.
Kanske är det en bra egenskap eller så kanske det är en dålig egenskap...vem vet?
Jag kan bara inte förstå hur en vuxen människa kan ge sig på små försvarslösa barn...
Ett barn formas av oss vuxna...barnens värderingar kommer oftast från sina föräldrars värderingar och synsätt på saker och ting.
Så om en förälder blir oerhört frustrerad och arg på sitt eget barn...kanske tom så arg att föräldern ger sig på barnet och gör det illa....
Är det då barnets fel? Nej absolut inte...det är föräldern eller den vuxne i sammanhanget som har framkallat detta hos sitt barn...eftersom barn gör inte som du säger...barn gör som du gör.
Om jag som vuxen har en tendens att alltid skrika på och åt mina barn...så kommer det ju som ett brev på posten att mina barn blir exakt likadana.
Har jag då som förälder rätt att bli så otroligt f-bannad för att mitt barn skriker...nej naturligtvis inte!!
Det är ju jag som vuxen som måste ändra på mig om jag ska kunna få barnen att ändra på sig...
Jag tycker att det är så otroligt skrämmande att sådant här händer överhuvudtaget...men förmodligen så är det väldigt trasiga människor som gör detta mot sina barn....
Nej nu ska jag släppa detta för jag blir så otroligt ledsen av blotta tanken.....
Jag känner mig i samma sinnes stämning som när jag hörde denna visa när jag var liten och grät floder för att denna lilla flicka skulle dö...
Kram på er och ta hand om varandra och era familjer <3
