Lilla pappa fyller 60 idag....
Har varit och firat min käre far i kväll som fyller 60 år:)
På lördag så ska han firas på "riktigt" av sina syskon och mina syskon...tyvärr så kan jag och min familj inte var med.
Jag måste verkligen säga att det inte känns som att han är 60 år redan....han känns mycket yngre.
Nånstans så vill jag nog inte att han ska bli äldre....vill inte tappa honom också. Men jag vet ju att det är ofrånkomligt...men ändå.
Jag har alltid varit pappas flicka...när jag var liten så följde jag med honom överallt. Jag kunde liksom inte vara utan honom.
Mamma har berättat att när jag föddes så fick hon nog en form av förlossningspsykos för hon trodde inte riktigt på att jag var hennes barn.
Så pappa fick sköta om mig väldigt mycket som bäbis...så det kanske grundlades redan där...att jag blev pappas flicka:)
Så idag så får det bli en "pappalåt"...Jag älskar dig <3
Denna lyssnade jag väldigt mycket på som barn helt pga. att pappa lyssnade på den...så håll till godo med lite dansband:)
Känner igen känslan med åldern . Samma som barn helt plötsligt kan få under en period när dom blir livrädda för att föräldrarna ska dö ifrån dom på något sätt.
Jag var mycket med min pappa.Vi var jämt ute i skog och mark, åkte skidor på vintern satt uppe på något berg och kokade kaffe, sommartid var vi också ute och vandrade i skogen för att hitta smultronställen som pappa visste om som arbetade som skogsarbetare.
Har nog också varit pappas flicka nu hade dom bara mig. Nu är man glad för varje dag dom finns kvar.
