malindasliv

Ibland så undrar jag hur mina små barns framtid kommer att se ut?

Jag menar om jag jämför hur det ser ut i dag med hur det såg ut när jag var liten så har det ju hänt massor;)

När jag var liten så ringde man HEM till folk helst efter klockan 18 på kvällen för då var det billigare...och var den personen inte hemma så väntade man ett tag och ringde igen...

Jag kommer ihåg när "Anitan" kom...alla skulle ha en sån.

Ringde man inte upp den som hade ringt så frågade de alltid...men har du inte sett på Anitan att jag har ringt??

Sen kom den tiden då ALLA skulle ha mobiltelefoner...även jag då naturligtvis:)

Då skulle man helt plötsligt nås HELA tiden och hade man den avslagen eller liknande så blev folk tokig om man inte svarade....

Det var en kille som frågade mig på krogen en gång: " Vad är det största I-lands problemet tycker du?"

"Ja , svarade jag...helt klart mobiltelefonen"

Han undrade ju naturligtvis varför jag svarade så...

Så jag förklarade ett scenario...Jag var på ett möte som min älskade son visste om att jag var på.

Under detta möte så hör jag bara hur det vibrerar frenetiskt i min väska...

Så när jag kommer ut på gatan så plockar jag upp mobilen och kollar vem det är som har ringt...Jo det var hemifrån..så jag ringer upp och Chrille svarar:

Vad ville du när du ringde? frågar jag honom då.

Jo mamma vad är en vit lögn?

Då hade han suttit med läxan och måste få svar på den frågan NU...;)

Men snälla du, sa jag. Du hade väl kunnat vänta med det tills att jag kommit hem...du visste ju att jag satt i ett möte...

Förstår ni vad jag menar...man ska vara nåbar dygnet runt, överallt och framförallt så ska man ALLTID svara eller ringa upp den som har ringt...

Det kan jag också känna ibland...att om jag vill en person något och den inte svarar..så behöver det ju inte betyda att den per automatik ringer tillbaks.
Jag får väl ringa igen då om det var något viktigt jag ville...;)

Sen så kan jag bli så himla störd på folk som sitter och "toksms:ar" på restauranger eller andra offentliga ställen...man kan väl lägga ifrån sig telefonen åtminstone under en måltid...eller?

För det är faktiskt väldigt, väldigt sällan det är något viktigt som man sms:ar om ;)

Många föräldrar hävdar ju att detta med mobiltelefoner är hur underbart som helst...för då har man koll på var ens barn/ungdomar är någonstans...TVÄRTOM skulle jag vilja säga..

Mitt barn kan ju säga tt det är inne i Ö-vik t.ex men i själva verket så står hon/han på torget i Umeå och jag har inte en susning om det.

Nej jag brukar säga till framförallt Clara att ring hemifrån den kompisen du är hos...från deras hemtelefon så ser jag ju att du är där ;)

Nej nu tror jag att jag ska ta min älskade och gå ner och se nåt´ skit på tv:n och kanske, kanske ha en dejt med Ben & Jerry´s ;)

Men först...en go´låt...NJUT!!!

Många härliga minnen till denna...