malindasliv

För exakt 2 år sedan idag så föddes min lilla Signe...Världens goaste tjej är hon och hon var så otroligt vacker när hon föddes.
Mammas lilltjej som jag brukar kalla henne:)
Alicia som är 4 år är mammas go´tjej och Clara 15 år är mammas stortjej :)
Ja och Christoffer han är bara mammas pojke ;)
Men väntan på att denna lilla vackra tös skulle komma ut är nog det värsta jag har gått igenom i hela mitt liv...

Det började redan i vecka 7 med foglossningar...4:e barnet och har haft foglossningar med alla...så det kom ju bara som ett brev på posten.
Med Alicia så hade jag haft lindrig havandeskapsförgiftning och GBS-det är en streptokock som kan vara livsfarlig för fostret om man har infektionen när barnet föds.
Så jag tyckte ju att den graviditeten med Alicia var nog hemsk....men då visste jag inte vad som komma skulle.

När jag var i vecka 20 hade jag gått upp 25 kg i vikt...allt som allt gick jag upp 56 kg under graviditeten...fattar ni 56 KG!!!!

Det är ju en hel människa!
Jag kunde inte gå i mina vanliga skor utan fick köpa skor som var 3 nummer för stora....orkade bara var uppe korta stunder...sov mestadels av dygnet.
Mina fötter mätte 37 cm runt om-vid hålfoten och runt...mäta själva så får ni se vad som är normalt.

Den sista tiden innan förlossningen...säkert i 3 månader i alla fall så åt jag dagligen citodon eller dexofen mot min huvudvärk....
Jag fick ta sprutor i magen några veckor innan förlossningen och några veckor efter pga blodproppsrisk.
Jag låg inne på Hjärtintensiven pga. förmaksflimmer som orsakades av att jag hade för mycket vätska i kroppen...värsta gången tog det 16 timmar innan min hjärtfrekvens var normal igen.
Hjärtklappning fick jag titt som tätt under den sista tiden också...men de gick oftast över av sig själv.

 
Signe beräknades födas den 18/ 1-08...men pga min svåra havandeskapsförgiftning så lades jag in på förlossningen redan den 26/12-07 för induktion-igångsättning.
Men det misslyckades totalt...jag låg med värkstimulerande dropp i 3 dygn...droppet var på mer än dubbel maxdos under vissa stunder...men jag fick knappt en sammandragning.

Jag svall upp mer och mer...hade sån värk i vaderna och flimmer för ögonen hela tiden.
Men till slut så den 29/12-07...så fick nog Signe nog...hon slet sig loss från skalpelektroden -som de efter många om och men hade fått fast- och la sig i tvärläge....:)
DÅ beslutades det om akut snitt...Tack och lov för det säger jag bara...att det blev i slutet på året kan ju kännas trist...men hellre det än att jag hade dött eller blivit ett kolli resten av mitt liv.

Jag kan lova er att inom loppet av några veckor så hade jag kissat ut 25 kg vatten...det är helt sjukt!!


Anledningen till att jag inte svarade på igångsättningen var mest troligt att jag har gått över tiden med alla mina barn så min kropp var inte inställd på att föda barn då.
Med Christoffer gick jag över 18 dagar, Clara 9 dagar och Alicia 8 dagar...så nu blev det ju helt plötsligt nästan 5 veckor för tidigt jämfört mot vad det hade blivit om jag gått tiden ut plus lite över...

Så under den graviditeten så bestämde jag mig för att ALDRIG mer ska jag utsätta min kropp för detta igen!
Kan ju kännas lite trist nu när jag har träffat min älskade Ken, men det är som det är...vi har 6 härliga barn tillsammans i stället och det får faktiskt räcka :)


Men ur denna hemska period så kom den underbaraste tjejen ...lilla Signe och henne skulle jag aldrig vilja vara utan:)

Detta kort är från i påskas...men jag tycker att hon är så söt på det :)

Dagens låt blir en Signe låt såklart...detta är en av hennes och storasysters favoriter.
Hon brukar headbanga till denna låt...duktig flicka :)
Kram på er och ha en fortsatt bra kväll....