I går var det 2 år sen....
...som jag blev Fru Häggkvist:)
Känns om om vi har vartít gifta i många fler år än så....känns ibland som om det har varit vi hela livet;)
Fast så är det ju inte...men det känns så.
Ibland så kan jag önska att vi hade träffat varandra tidigare så att våra barn har slupppit detta med varannan veckas boende....men å andra sidan så skulle vi inte ha de barn som vi har nu och dem skulle jag inte vilja vara utan;)
Allt har en mening och det var inte meningen att vi skulle träffas före den 6/12-08 för att sedan bli ett par några veckor senare.
Jag har aldrig nånsin känt så för någon annan människa som jag känner för min vackre man<3
Jag önskar verkligen att alla kommer att känna denna känslan för någon under sin livstid....för det går inte att beskriva hur det känns....när man förstår att man har hittat hem:)
På tal om att hitta hem och att saker och ting löser sig...just nu så känns det som om det mesta runt omkring oss är på uppsving...med jobb och med ekonomin. Det är väldigt påfrestande när en är arbetslös och man inte vet från månad till månad hur det komer att se ut....men just nu så känns det väldigt bra:)
Sen så har jag hittat en bil som jag vill ha....som jag har "visualiserat" för mer än ett år sen att min man sitter i just denna bil på vår nuvarande garageinfart:)
Garageinfarten har vi redan fått....hans körkort är snart klart....så då är det bara bilen som fattas;)
Fast det är för mycket pengar just su...så det är nog bara att släppa den;)
Nu ska jag fortsätta kurera mig...har legat hemma i feber och värk i kroppen och halsen...mindre kul:/
Men först en liten melodi som för evigt är förknippad med när min man och jag träffades....Älskar dig Ken<3