malindasliv

Jag har funderat lite kring detta med reinkarnation....återfödelse.
Det sägs ju att människor som vi har runt omkring oss.....har vi haft runt omkring oss i tidigare liv också.
Att så är fallet med min älskling...det råder det inga som helst tvivel över...vi har ett eller flera förflutna liv tillsammans .
I vilken konstellation det är ...det vet jag inte ännu...men har god lust att ta reda på det ;)

Vissa av mina vänner och delar av min familj...kan jag också känna att ja vi har nog ett förflutet.

Så om jag tittar tillbaks på mitt liv...mitt pussel  (mitt nuvarande ) vad är då min uppgift i detta liv???
Jag skulle helt klart säga att det är att finna styrka genom svårigheter....
Hela mitt liv har präglats av svårigheter och motgångar...mer eller mindre.

Tro nu för guds skull inte att jag vill ha nån´ slags medömkan i form av att: Jo du har haft ett tufft och motigt liv....
Nog för att jag har det i vissa avseenden...MEN jag har aldrig nånsin, nånsin velat att ha mitt liv på något annat sätt heller...
Vissa saker har jag naturligtvis kunnat hoppa över...men de har ju lärt mig en hel del också.
Det har lärt mig hur jag vill att mitt liv ska se ut...hur jag vill leva MITT liv.
När min mamma dog för 1 1/2 år sen...så vaknade jag upp ur min bubbla¨.
Jag kan inte förklara det på annat sätt än så.
Jag började fundera på vem jag var...alltså jag Malin...inte sambon Malin, inte mamman Malin utan JAG!!!

Jag kom snart till insikt att jag ville ha ett annat liv än det jag levde då...det hade inget med människor som fanns runtomkring mig att göra ...utan det handlade om MIG..

När jag ser tillbaks på den tiden efter mammas död.....så känner jag mig otroligt lättad över att jag äntligen har hittat mig själv efter alla dessa år:)

Sen när jag träffade min älskade Ken så bara visste jag från första stund...att det är honom som jag har väntat på i hela mitt liv...MIN pusselbit som passade helt, helt perfekt;)

Jag hade levt 35 år (i detta liv) och hade egentligen inte en aning om hur det var att älska en annan människa....det är skrämmande.
Att jag har levt i tron att det är så här det ska vara...men ack så fel jag hade.
Tro nu inte att jag inte har känt något alls för mina tidigare partners...för det har jag.
Jag har älskat dem också på det sätt som jag trodde att det var och skulle kännas....då.
Jag ångrar inte någon av dem....Inte på något vis.
De har också ingått i mitt livspussel......format mig som person, gett mig erfarenheter som jag aldrig skulle ha haft annars.
Några av dem har också gett mig underbara barn...andra inte.

Det kommer säkerligen att komma fler pusselbitar som korsar min väg...och de är välkomna för de ger mig erfarenheter...
Jag är heller inte ett dugg rädd för att jag kommer att tappa MIN bit...min älskling.
Inte nu när vi äntligen har hittat varandra...och det bästa är att han känner precis likadant:)
Fast vad f-n ska han säga då...haha :)

Dagens låt får bli en låt som han tillägnade mig häromdagen på fejjan...en mycket, mycket fin låt ...:)
Håll till godo och tack min älskling för att du finns i mitt liv denna gång också:)
Jag älskar dig***